Jag känner att tiden bara tickar på, man blir ett år äldre och ett år äldre. Jag känner inte att jag är där vart jag trodde att jag skulle vara vid den här åldern. Vid den här åldern trodde jag att alla pusselbitar skulle ha fallit på plats, att jag skulle ha hittat ett jobb som jag trivdes med, att jag hade fast anställning och stabil inkomst, att jag hade kommit en bit i karriären. Istället känner jag att jag fortfarande är på ruta noll. Jag vet inte riktigt vart jag är och jag vet inte riktigt vart jag ska någonstans men egentligen gör det mig inte så mycket. Livet är en resa och man vet aldrig vad nästa dag ska bringa, kanske är man på väg exakt dit man ska bara det att man inte ser det just nu.

Jag hörde något klokt här om dagen som jag la på minnet nämligen att alla människor sår och skördar vid olika tillfällen i livet. Alla upplever inte framgång samtidigt i livet eller i livets samma skeden. Vissa kanske sår hela livet och skördar i ett sent skede, andra kanske skördar tidigt. Även om jag ser många i min omgivning som skördar just nu så väljer jag att fokusera på min resa och förhoppningvis blir min skörd värd allt hårt arbete i framtiden.