Att inte riktigt kunna lita på sin egen förmåga och sitt mående
Att mitt mående är så oförutsägbart och så upp och ner är något som skapar mycket problem för mig i vardagen. Vissa dagar eller veckor hanterar jag utmaningar och stress på ett bra sätt och vissa dagar eller veckor så blir allt pannkaka och jag har mycket ångest och oro och känner att jag inte klarar av någonting. Det här upplever jag gör livet komplicerat när det kommer till jobb, olika tillställningar eller att träffa vänner/familj. Om någon till exempel frågar om jag kan hjälpa den att flytta om två veckor eller om jag vill följa med till personens landställe nästa helg så har jag:
 
1. Inte någon aning om hur jag kommer att må då och vad jag känner att jag klarar av
2. Om jag säger ja nu och sen måste ställa in blir personen väldigt besviken och jag måste skämmas
3. Om jag säger ja och tvingar mig själv när jag inte mår så bra kan det bli en stor påfrestning som i sin tur inverkar negativt på de andra sakerna som jag måste klara av i min vardag
 
Det är jobbigt att inte bara kunna säga ja och känna sig 100 % säker på att jag kommer att må så här, jag kommer att hantera utmaningen så här och det kommer att gå så här. Jag tycker ofta att det är jobbigt när människor frågar och ber mig om saker bara för att jag direkt får den obehagskänslan i magen och tänker hur kommer det att gå? Tänk om jag inte klarar av det? Tänk om jag måste svika? Jag tror dock att det här tänkandet är väldigt vanligt för människor som har varit utmattade, gått igenom jobbiga saker eller lever med mycket ångest och oro. Man kan inte riktigt lita på sitt mående och man kan inte riktigt veta var gränserna går förrän man är i den situationen. Detta kan i sin tur göra att man uppfattas som krånglig, icke-intresserad, en person som vill ha det på sitt sätt och en person som ofta tackar nej av sin omgivning. Det är såklart jättetråkigt men man får bara försöka förklara att de inte ska ta det personligt och hoppas att närstående har förståelse. Det är också viktigt att inte bli elak och arg på sig själv för att man känner sig otillräcklig, då blir det bara ännu värre. Det är okej att inte vara perfekt <3
Att stötta sig själv

Trust and support your body. Trust and support your mind.

Att vara elak mot sig själv förstör så mycket av ens liv och glädje. Det är som att ständigt gå runt med en mobbare eller en kritiker vid sin sida som uttrycker hur dålig man är, att man inte duger eller att man är en besvikelse. Jag tror att det är väldigt vanligt att vi människor är elaka mot oss själva när saker inte blir som vi tänkt, vi inte riktigt presterar så som vi vill eller när vi jämför oss med andra på t.ex. sociala medier. Så hur lämnar man det synsättet för att få ett trevligare liv?

Kanske är ett sätt att försöka inta inställningen som jag skrev ovan: Trust and support your body. Trust and support your mind. Träna på att vara icke-värderande. Allt behöver inte vara rätt, fel, fult, fint, bra eller dåligt. Det bara är. Försök rikta compassion och värme dit vart det behövs idag. Har jag t.ex. jätteont i magen så är det ingen idé att jag blir arg på mig själv och känner mig värdelös. Då försöker jag istället träna på att vara icke-värderande och skicka värme och kärlek dit. Kroppen kan stötta sinnet och sinnet kan stötta kroppen. Har kroppen det tufft så kan man skicka kärlek via tankar och har sinnet det tufft så kan man skicka kärlek via kroppen (t.ex. genom mindfulness, andas lugnt, ta en promenad eller yoga).

Att helt enkelt föröka bli en stöttande vän istället för en ovän, det tror jag är väldigt viktigt.

Längtar tillbaka till skidåkning i Alperna, här är en bild från Bad Gastein.