När går hälsotänket till överdrift?
Jag fick en ganska viktig insikt när jag var ute och reste nämligen att hälsotänket i sig kan bli en stressande faktor om det går till överdrift. Jag vill få in yoga, promenader, träning och bra mat i min vardag men om man stressar hela dagen för att komma upp i 10 000 steg så förlorar man själva syftet vilket är att öka sitt välmående. Hälsomålen måste helt enkelt vara realistiska. Det är okej om det inte blir träning eller en promenad någon gång för att man måste prioritera annat. Det är okej att äta rostmackor och dricka Oboy om man känner för det. Hälsan är en del av livet som måste trängas med alla andra göromål så det gäller att försöka skapa en balans mellan både att prioritera sin hälsa men inte prioritera den för mycket så att det blir ett heltidsjobb.
Vad människor går igenom syns inte på utsidan
När man strosar runt på gatorna ser alla människor väldigt neutrala ut, de är trevliga och konverserar om vanliga saker. Hur ofta ser man någon som sitter och storbölar, är jättefrustrerad eller vardagskonverserar om hur de egentligen mår eller vad de egentligen går igenom? Jag är med i en grupp som heter Heja Livet på facebook och den består av 79 000 kvinnor i blandade åldrar. Vad den här gruppen har lärt mig är att i princip alla tampas med olika problem, svårigheter och personliga utmaningar. Dagligen skriver kvinnor i gruppen om jobbiga saker som de går igenom, här är några exempel:
 
- Fysiska och psykiska sjukdomar
- Skador efter sjukdom eller förlossning
- Ensamhet
- Familjemedlemmar som har gått bort/närstående med sjukdomar
- Relationsproblem och otrohet
- Ingen acceptans för den man är/bryta kontakten med familj
- Problem i rollen som mamma
- Varit med om trauman eller olyckor
- Funktionsnedsättning
- Dålig självkänsla/dåligt självförtroende
- Stress och prestationskrav/känsla av otillräcklighet
- Manipulativa/psykopater/misshandlare i nära relationer
- Utmattning i ung ålder
- Skilsmässor och vårdnadstvister
- Mobbning/utstötthet
- Ångest/oro/rädsla inför alla möjliga olika saker t.ex. döden, klimatet, utseende, jobbet etc.
- Söker efter meningen med livet
- Ekonomiska problem
 
Den här gruppen avspeglar vekligheten på ett sätt som samhället inte gör när man rör sig ute på gatorna. I gruppen varvas tragedier och utmaningar med glädje och roliga saker men det existerar inte bara en perfekt och glad yta som det t.ex. gör när man scrollar igenom Instagram och Facebookflödet. Det är inte bara bilder på stränder och drinkar och glada människor. Jag är glad att människor öppnar upp sig i den här gruppen och det har gett mig mycket mer förståelse. Så kom ihåg det nästa gång när du träffar en människa döm den inte vid första ögonkastet. Du har ingen aning om vad han eller hon har gått igenom eller går igenom för det är inte kutym att visa det öppet i samhället.
Att inte riktigt kunna lita på sin egen förmåga och sitt mående
Att mitt mående är så oförutsägbart och så upp och ner är något som skapar mycket problem för mig i vardagen. Vissa dagar eller veckor hanterar jag utmaningar och stress på ett bra sätt och vissa dagar eller veckor så blir allt pannkaka och jag har mycket ångest och oro och känner att jag inte klarar av någonting. Det här upplever jag gör livet komplicerat när det kommer till jobb, olika tillställningar eller att träffa vänner/familj. Om någon till exempel frågar om jag kan hjälpa den att flytta om två veckor eller om jag vill följa med till personens landställe nästa helg så har jag:
 
1. Inte någon aning om hur jag kommer att må då och vad jag känner att jag klarar av
2. Om jag säger ja nu och sen måste ställa in blir personen väldigt besviken och jag måste skämmas
3. Om jag säger ja och tvingar mig själv när jag inte mår så bra kan det bli en stor påfrestning som i sin tur inverkar negativt på de andra sakerna som jag måste klara av i min vardag
 
Det är jobbigt att inte bara kunna säga ja och känna sig 100 % säker på att jag kommer att må så här, jag kommer att hantera utmaningen så här och det kommer att gå så här. Jag tycker ofta att det är jobbigt när människor frågar och ber mig om saker bara för att jag direkt får den obehagskänslan i magen och tänker hur kommer det att gå? Tänk om jag inte klarar av det? Tänk om jag måste svika? Jag tror dock att det här tänkandet är väldigt vanligt för människor som har varit utmattade, gått igenom jobbiga saker eller lever med mycket ångest och oro. Man kan inte riktigt lita på sitt mående och man kan inte riktigt veta var gränserna går förrän man är i den situationen. Detta kan i sin tur göra att man uppfattas som krånglig, icke-intresserad, en person som vill ha det på sitt sätt och en person som ofta tackar nej av sin omgivning. Det är såklart jättetråkigt men man får bara försöka förklara att de inte ska ta det personligt och hoppas att närstående har förståelse. Det är också viktigt att inte bli elak och arg på sig själv för att man känner sig otillräcklig, då blir det bara ännu värre. Det är okej att inte vara perfekt <3