Semestertips för dig med en liten budget!

Åk österut istället för västerut, det finns en massa härliga semesterländer med bättre priser som exempelvis Kroatien, Montenegro eller varför inte en weekend till Krakow eller Budapest?

Åk inte till ställen som är extremt populära eller turistiska t.ex. Marseille, Venedig etc.

Boka en lägenhet istället för ett hotell så har du möjligheten att laga frukost, lunch eller middag hemma och du behöver inte gå ut och äta på restaurang hela tiden.

Upplev naturområden, bada i havet, utforska städer till fots och skippa turistattraktioner som ofta är överskattade och dyra.

Hitta lokala butiker och restauranger som invånarna går till där är priset billigare och maten bättre än på turistgatorna.

Här är några av mina favoritställen i Östeuropa

Hvar & Korčula – Kroatien

St Petersburg & Moskva – Ryssland

 
 Budapest - Ungern
 
Budva och Kotor - Montenegro

Krakow & Gdansk - Polen

Ohrid – Makedonien

Mostar – Bosnien & Hercegovina

Hur mycket har jag försökt?
Ett vanligt problem är att man ser sina tankar som fakta. Tänker man till exempel att jag kan inte flyga eller jag kan inte ha ett sådant typ av jobb så accepterar man de tankarna som fakta. Tänker jag det så måste det vara så. Men när man börjar granska tankarna lite mer så kan man fråga sig kan jag inte eller vågar jag inte? Har jag ens försökt och hur mycket har jag försökt? I många fall inser jag att jag ger upp redan vid tankestadiet och går inte ens vidare till själva försöksbiten för mina tankar har redan övertygat mig så pass mycket om att det vore en dålig idé.
 
Bara för att det har gått dåligt i olika situationer tidigare och hjärnan gärna vill säga att det kommer gå lika dåligt nästa gång finns det ingen sanning i det, det är inte fakta. Du kanske inte klarar något eller så gör du det eller så går det tionde gången du försöker. Jag inser att jag lätt accepterar mina tankar om att "det klarar jag inte av" men vissa av de sakerna har jag inte ens försökt ännu eller bara försökt enstaka gånger. Man kan ju aldrig veta hur saker går förrän den dagen man provar! Annars är det bara erfarenhet i kombination med rena spekulationer.
 
Så hädanefter ska jag bli bättre på att påminna mig om att "jag kan inte" snarare borde bytas ut till "jag vågar inte" och att jag ska bli bättre på att försöka, prova och närma mig saker som känns jobbigt.
Att se sociala sammanhang som en prestation
När jag lärde mig lite om KBT så pratades det om tre cirklar som vi människor ständigt pendlade mellan: Trygghetssystemet, prestationssystemet och hot/stressystemet. Tanken är väl att när man umgås med vänner och människor så ska man finna sig i trygghetssystemet, man ska vara lugn och glad och njuta. Men för mig är det lite som att jag automatiskt hamnar i prestationssystemet så fort det gäller att träffa vänner eller vid sociala tillställningar. Det handlar mer om att jag ska prestera på något sätt, vara trevlig, ha roliga saker att komma med, hitta på eller föreslå roliga aktiviteter. Det är svårt att bara vara och vara i trygghetssystemet. Tanken inför något socialt blir hur ska det här bli en bra träff snarare än vad trevligt det ska bli att ses och umgås. Jag har en känsla av att jag måste prestera på något sätt för att det ska bli lyckat. Är det någon annan som kan känna igen sig i detta? Är det därför man bjuder på alkohol på middagar och tillställningar för att människor ska bli mer avspända?