Att äta i lugn och ro
Jag tror inte att jag är den enda som kastar i mig mat, det blir lätt så när man är uppe i tempo. Särskilt lunchen bara kastar jag i mig för att sen börja jobba igen. Vid middagarna händer det också ofta att jag äter framför tv:n vilket gör att jag också äter ouppmärksamt och snabbt. Om man tänker på det så är måltiderna egentligen de perfekta pauserna under dagen, en chans att vila sig lite och vara mindful. Så därför är det slut med att äta framför tv:n och kasta i mig mat för att vara effektiv. Nu ska särskilt lunchen försöka bli en skön paus istället.
 
När det kommer till IBS som är väldigt vanligt bland människor så pratas det så mycket om vad man ska äta hela tiden, men lite fokus läggs på hur man ska äta. Jag har provat att utesluta fodmapgrönsaker, gluten, fullkorn, mjölkprodukter, kött, minska kolhydrater, undvikit mycket fett, koffein, alkohol och tusen olika varianter av detta utan någon vidare framgång så nu ska jag prova en ny approach, felet kanske mestadels ligger i hur jag äter och inte vad jag äter så detta ska jag satsa på nu:
 
- Äta i lugn och ro
- Tugga jättenoga (helst 30 ggr/tugga)
- Äta i minst tjugo minuter
- Äta på bestämda tider under dagen samt inte sent på kvällen
- Äta mindre åt gången och äta fler mellanmål (ta bara en portion)
Att sätta färg på en vit målarduk
Att måla eller skriva kan vara en härlig lugn aktivitet eller något som ger utlopp för dina känslor. Träna på att inte tänka på vad du ska göra utan bara låt kreativiteten komma. Börja med ett tomt blad eller en tom målarduk och bara se vad som skapas därifrån. Vilken färg känner du tilltalar dig idag, vilket mönster, vilken styrka/svaghet etc. Ibland blir det något fint, ibland blir det något fult, men det spelar ingen roll! Ibland får man också insikter när man målar vilket kan vara väldigt spännande :)
Prestationshets, nej tack!
Jag insåg idag att just nu har jag inte någon prestationshets eller jobbiga prestationskrav i mitt liv och det är så jäkla skönt! Det är inte förrän de där vidriga prestationskraven försvinner som man låter kroppen få vila, få lite andrum. När jag ser tillbaka på högstadiet, gymnasiet och inte minst juristprogrammet kan jag se vilka ständiga prestationskrav man levde med hela tiden, tentor varje månad, redovisningar varje månad, hot om indrag av studiemedel och att inte få fortsätta nästa kurs om man inte klarar av allting hela tiden och ryktena om att man inte får något jobb om man inte har rätt kurser eller tillräckligt bra betyg. Det är så vidrigt med en sådan press och särskilt om man redan har dålig självkänsla och vill överprestera för att visa för sig själv och andra att man duger.
 
Just nu njuter jag till fullo av mitt kravlösa liv, jag behöver den här pausen efter alla prestationskrav genom åren.
God natt <3