Jag insåg idag att just nu har jag inte någon prestationshets eller jobbiga prestationskrav i mitt liv och det är så jäkla skönt! Det är inte förrän de där vidriga prestationskraven försvinner som man låter kroppen få vila, få lite andrum. När jag ser tillbaka på högstadiet, gymnasiet och inte minst juristprogrammet kan jag se vilka ständiga prestationskrav man levde med hela tiden, tentor varje månad, redovisningar varje månad, hot om indrag av studiemedel och att inte få fortsätta nästa kurs om man inte klarar av allting hela tiden och ryktena om att man inte får något jobb om man inte har rätt kurser eller tillräckligt bra betyg. Det är så vidrigt med en sådan press och särskilt om man redan har dålig självkänsla och vill överprestera för att visa för sig själv och andra att man duger.

 

Just nu njuter jag till fullo av mitt kravlösa liv, jag behöver den här pausen efter alla prestationskrav genom åren.

God natt <3