Prestationshets, nej tack!
Jag insåg idag att just nu har jag inte någon prestationshets eller jobbiga prestationskrav i mitt liv och det är så jäkla skönt! Det är inte förrän de där vidriga prestationskraven försvinner som man låter kroppen få vila, få lite andrum. När jag ser tillbaka på högstadiet, gymnasiet och inte minst juristprogrammet kan jag se vilka ständiga prestationskrav man levde med hela tiden, tentor varje månad, redovisningar varje månad, hot om indrag av studiemedel och att inte få fortsätta nästa kurs om man inte klarar av allting hela tiden och ryktena om att man inte får något jobb om man inte har rätt kurser eller tillräckligt bra betyg. Det är så vidrigt med en sådan press och särskilt om man redan har dålig självkänsla och vill överprestera för att visa för sig själv och andra att man duger.
 
Just nu njuter jag till fullo av mitt kravlösa liv, jag behöver den här pausen efter alla prestationskrav genom åren.
God natt <3
Fuck you attityd
Jag gick på en The Sounds konsert i somras och blev så förvånad över Maja Ivarsson då hon sket fullständigt i vad allt och alla tyckte om henne. Hon sa precis det hon tänkte, svor, klädde sig så som hon ville, rökte på scen, kastade ut sin dricka i publiken och var alltmänt wild and cracy. Hon ustrålade verkligen självförtroende och en fuck you attityd. Att vara som henne är kanske inte något man ska eftersträva i vardagen direkt men ibland behöver man nog hennes attityd för att inte bli trampad på. De gångerna som jag känner mig som ett offer eller svag eller överkörd ska jag försöka tänka på Maja och hennes attityd. Istället för att tänka att det var nog mitt fel, jag förtjänade det eller liknande ska jag tänka fuck you, ni har fel, det är ni som går miste om något. För att se sig själv som ett offer eller som en svag person är inget man själv tjänar på. Därför ser jag numera Maja lite som en förebild i att stärka mitt självförtroende, jag är den jag är och jag skiter i vad andra tycker.
När går hälsotänket till överdrift?
Jag fick en ganska viktig insikt när jag var ute och reste nämligen att hälsotänket i sig kan bli en stressande faktor om det går till överdrift. Jag vill få in yoga, promenader, träning och bra mat i min vardag men om man stressar hela dagen för att komma upp i 10 000 steg så förlorar man själva syftet vilket är att öka sitt välmående. Hälsomålen måste helt enkelt vara realistiska. Det är okej om det inte blir träning eller en promenad någon gång för att man måste prioritera annat. Det är okej att äta rostmackor och dricka Oboy om man känner för det. Hälsan är en del av livet som måste trängas med alla andra göromål så det gäller att försöka skapa en balans mellan både att prioritera sin hälsa men inte prioritera den för mycket så att det blir ett heltidsjobb.