Att försöka kontrollera en värld som inte går att kontrollera

Att ha kontroll kan kännas säkert och lugnande, men när det väl kommer till kritan, hur mycket kontroll har man egentligen över sitt eget liv? Är det verkligen eftersträvansvärt att ständigt ha kontroll? Kontrollbehovet kan nämligen även leda till negativa effekter såsom stress och oro så fort man upplever att man inte har kontroll.

Det finns såklart mycket man kan påverka, men inte fullt ut kontrollera. Du kan påverka din hälsa, men du kan inte kontrollera hur länge du ska leva eller om du ska drabbas av obotliga sjukdomar. Du kan vårda dina relationer, men du kan inte kontrollera att din partner aldrig ska lämna dig. Du kan påverka dina barn under uppväxten, men aldrig kontrollera hur de ska bli som vuxna eller vad de ska göra med sina liv. Du kan påverka ditt företag eller ditt jobb, men du kan aldrig kontrollera att det inte blir lågkonjunktur eller att företaget går i konkurs. Du kan flyga med säkra flygbolag och kontrollera din bil, men är olyckan framme så spelar det ingen roll hur mycket du har försökt påverka.

Så varför skriver jag detta, det känns kanske hemskt att erkänna det. Erkänna vår fundamentala brist på kontroll som människor. Men jag försöker inte se det som någonting negativt, jag försöker att erkänna det och släppa tanken på total kontroll och bara se var livet leder mig. Bara se livet som en resa, där både positiva och negativa saker dyker upp som man får förhålla sig till. En resa som inte är utstakad, utan den blir som den blir. Vi människor är absolut inte offer, vi kan påverka mycket i våra egna liv, men vi är heller inte totala makthavare och det är bara så det är. Därför bör man sträva efter att få ut så mycket som möjligt av det livet man lever idag, med de förutsättningar man har just nu, för ingen vet helt säkert vad som händer imorgon.

Andra gången jag fiskade i mitt liv och det var bara tång och sjögräs som nappade på kroken... Men det var nog lika bra för annars hade jag bara tyckt synd om fisken! :)
Träningsuppdatering

Att träna på bestämda dagar fungerar över förväntat. Numera försöker jag att träna varje måndag, onsdag och fredag. Det har varit rätt tufft men jag har verkligen känt att det har påverkat mig positivt. Jag känner mig mer pigg, mer positiv och har lite mindre oro och ångest. Det enda problemet är hur jag ska hålla igång träningen när jag blir sjuk… Jag har så dåligt immunförsvar och får alltid väldigt långdragna förkylningar, så jag skulle behöva komma på en plan för hur jag ska tackla det, särskilt i höst och i vinter.

På mina träningsdagar just nu så cyklar jag först i 45 minuter (ca: 10 km) och sen gymmar jag i 30 minuter. Tyvärr finns det inga poweryogapass på mitt gym som passar så bra just nu men jag tror fortfarande att de har sommarschema så förhoppningsvis kommer det fler pass till hösten.

För att göra träningen lite roligare så lyssnar jag på olika sommarpratare varje gång jag går dit. Programmen är 90 minuter så det brukar bli ganska lagom. Här är några av mina favoritsommarpratare hittills:

Linnéa Claeson
Fredrik Backman
Tove Nilsson ”Tove Lo”
Bahar Pars
Trevlig helg! :)