Desto mer man kämpar i kvicksand desto fortare sjunker man har jag hört många gånger. När man känner sig obalanserad, stressad, orolig eller får fruktansvärda magproblem så känner man bara att jag måste bli av med det här nu! Jag måste ut och gå, jag måste yoga, jag måste träna eller vad som helst som tar bort det här men ibland hjälper ingenting. Desto mer man kämpar i kvicksanden desto fortare sjunker man. Ibland får man bara ge efter och acceptera läget och bara vänta till saker vänder, till saker känns bättre, till saker balanseras av sig själv, tills man får de där insikterna om vad som skapar obalansen. För en sak har jag lärt mig genom åren och det är att allt förändras hela tiden, ens situation förändras, ens tankar förändras, ens känslor förändras och en morgon vaknar man upp och så känns allt mycket lättare igen. Kroppen läker av sig själv, hjärnan trasslar ut virrvarret och känslorna lugnar ner sig. Livet går vidare. Så det enda man får göra ibland är att sitta still i sin båt på ett stormande hav och väntar tills det blir lä och alla vågar är borta för det kan inte blåsa för alltid och det kommer sluta att blåsa även om du inte gör någonting. Bara lägg dig i båten och försök läsa en bok istället även om det inte är särskilt trevligt.