"Life isn´t as serious as the mind makes it out to be." Eckhart Tolle

 

Tar man inte livet lite för seriöst ibland? Man tänker att alla val är livsavgörande, att man ska ha en vattentät plan för framtiden och att man hela tiden ska ha uppnått saker. Vi alla hade nog mått bra av att släppa tanken på att livet är så seriöst alltid. Vem bryr sig egentligen om man gör bort sig då och då så att andra får sig ett gott skratt? Och vem bryr sig egentligen om man t.ex. har skoj en sommar istället för att sommarjobba?

 

Förr var jag definitionen av en person som tog livet för seriöst. Jag brydde mig sjukt mycket om betyg, CV, framtidsplaner och vad andra tyckte om mig. Det höll dock inte i längden. Nu lägger jag istället fokus på att må bra och att göra det jag vill (inte vad andra tycker eller vad som ser bäst ut på CV:t). Jag försöker inte måla upp livet så seriöst längre, saker blir som de blir och jag litar på att allt kommer att bli bra.

 

Det här borde man träna mer på:

- Att våga vara den man är och stå för sina åsikter.

- Att våga bjuda på sig själv.

- Att våga ta livet lite mer oseriöst.

- Att skratta och ha skoj så mycket man bara kan.