Det jag skriver om nedan är både mina egna tankar och saker jag har lärt mig i KBT-terapi.

1. Först gäller det att hitta viljan, motivationen och modet inifrån och det kan ta lång tid. Ingen annan kan ge dig det modet eller den viljan, den måste du hitta själv och lyckas få fram när du känner dig redo. Dock kan du t.ex. få hjälp eller stöttning av en psykolog eller annan närstående. Kom ihåg: det gäller att ditt mod väger lite tyngre än din rädsla.

2. Börja långsamt och stegvis att exponera dig för din rädsla för att sedan vänja dig vid situationen. Se det som en trappa, där du tar ett litet kliv i taget. Om du t.ex. är rädd för att flyga kan du först prata om att flyga med någon, sen titta på bilder på ett flygplan, sen se en film om flygplan, sen åka till en flygplats och sen boka en kort inrikesflygresa. När du även flyger första gången kan du försöka distrahera dig, för att nästa gång bara våga vara, känna och tänka det som dyker upp.

Samma ”trappa” där man gradvis utsätter sig för det som känns jobbigt kan tillämpas på alla möjliga sorters rädslor och situationer, t.ex. att vara ensam, att hålla tal, att vistas i trånga utrymmen, att känna stress eller obehagliga känslor, att vara på platser med mycket folk, höjdrädsla, fysisk träning etcetera.

Exponering är jobbigast de allra första stegen på trappan, dvs. att bara se bilder på flygplan och prata om det kan vara mer ångestladdat än att faktiskt flyga sen några månader senare när man har exponerat sig för det flera gånger. Vanlig tankefälla: ”Om jag inte ens klarar av att prata om att flyga just nu så kommer jag aldrig att klara av att flyga sen på riktigt.” Fel: hur det går nu, har inget att göra med hur det går sen, det är jobbigast i början!

3. Se inte exponeringen som en prestation. Det är egentligen strunt samma hur det går/hur du mår under tiden, det viktigaste är att du vågar göra det! Att du inte begränsar ditt liv. Så bli inte besviken om du utsätter dig för rädslan och t.ex. mår väldigt dåligt under tiden. Att du bara gjorde det är en vinst i sig! Och bara för att du inte vågar vissa gånger så är inte det ett misslyckande som dessutom innebär att du aldrig kommer att klara det igen. Alla stöter på motgångar och det blir inte alltid som man tänkt sig. Men fortsätt våga utsätta dig för det som känns jobbigt ändå. Det är väldigt tufft på kort sikt, men på lång sikt så har du väldigt mycket att vinna!