Tanken "jag får inte misslyckas" har ständigt varit närvarande i mitt liv. Några exempel:

 

- Jag får inte kugga någon tenta eller någon kurs

- Jag får inte hoppa av min utbildning

- Jag får inte göra bort mig

- Jag får inte misslyckas eller göra något fel på jobbet

- Jag får inte bli sjukskriven

- Jag får inte må dåligt

- Jag får inte få ångest i den/de situationerna

- Jag får inte visa mig svag

 

Att tänka så är på ett sätt väldigt destruktivt. Visst, det kan pusha en till att prestera bättre och mer, men det kan också göra att man känner sig konstant stressad och orolig för vad som händer om/när man faktiskt misslyckas och de gånger som "misslyckandet" sker så känns det som att hela världen rasar. Det hänger antagligen ihop med dålig självkänsla, att man känner att man inte duger som man är. Att man snarare är sina prestationer samt att prestationerna definierar om man är lyckad eller inte.

 

Ibland känns det som att desto mer man säger till sig själv att något inte får hända - desto mer händer det. Så därför försöker jag nu istället att förlika mig med tanken på att det är okej att misslyckas och att jag får kugga tentor, göra bort mig, bli sjukskriven och må dåligt i situationer som kanske inte är så passande. Det är okej. Shit happens. För bara genom att säga att det är okej så släpper lite av spänningen, pressen och oron vilket i sig kan leda till att det faktiskt går bättre än förväntat.