Compassion handlar bl.a. om att träna upp förmågan att lugna och stötta sig själv. I boken Compassionfokuserad terapi (2013) beskriver författarna att vi människor ständigt pendlar mellan tre olika system: trygghetssystemet, hot/stressystemet och utforskande/prestationssystemet. När det föreligger balans mellan de tre systemen så mår vi bra, men när man ständigt befinner sig i hot/stressystemet och har ett litet trygghetssystem så mår man inte bra. Compassion går ut på att identifiera vilket system man är i och att lära sig att utveckla och själv kunna ta sig till trygghetssystemet. Här kommer en kort beskrivning om de olika systemen:

Hot/stressystemet:
Systemet är kroppens försvars och överlevnadssystem och har evolutionärt sett skapats för att skydda oss från hot och faror. Systemet aktiveras snabbt och automatiskt, ofta innan vi ens har hunnit reflektera över vad som händer. Systemet är skapat efter devisen ”better safe than sorry.” Det vill säga, kroppen drar igång försvarssystemet för att vara på den säkra sidan, även om det i nio fall av tio kanske var onödigt. Men på grund av att reaktionen går så snabbt blir det ofta falskt alarm. Problemet med vårt hot- och stressystem i dagens samhälle är att det aktiveras i en massa situationer (trots att det inte föreligger någon egentlig livsfara). Systemet kan t.ex. aktiveras vid stress, om någon blir irriterad/arg på oss, när vi tänker på obehagliga saker eller oroar oss. Hotsystemet styrs av hotfulla signaler, vilket både kan komma utifrån och inifrån. När hotsystemet är igång påverkar de vår uppmärksamhet, våra tankar, våra känslor, våra beteenden och det som händer i kroppen.  S.65-67

Utforskande/prestationssystemet:
Utforskandesystemet skapar positiva känslor som intresse, nyfikenhet, engagemang och en känsla av driv.  Systemet drivs av dopamin och evolutionärt sätt så skapades systemet för att driva oss att skaffa det vi behöver, som mat, nya boplatser osv. Eftersom vi hela tiden behövde upprepa beteendena (som att skaffa mat) så kunde känsloupplevelserna inte vara långvariga. Utforskandesystemet påverkar vår uppmärksamhet så att vi blir inriktade på att nå målet vi har framför oss. När systemet är aktiverat har vi hög energi. Det kan ibland göra så att det är svårt att sova eller sitta ner och ta det lugnt. Det kan upplevas som en rastlöshet. S. 67-69

 

Trygghetssystemet:
Trygghetssystemet aktiveras när vi ”bara är” och tar det lugnt. Vårt trygghetssystem är skapat för att skydda oss (precis som hotsystemet) men det sker istället via omvårdnad, omsorg, vänlighet och stödjande anknytningsband. De hormoner som är kopplat till trygghetssystemet är oxytocin och endorfiner som väcker känslor av välbehag, lugn och värme. Trygghetssystemet aktiveras bl.a. när vi känner samhörighet med andra, är omgivna av människor vi tycker om, är fysiskt nära någon vi gillar eller när vi tänker på någon eller något som väcker en upplevelse av värme i oss. Trygghetssystemet kan vi aktivera själva genom att vi har compassion mot oss själva och ser på oss själva med värme och vänlighet. Omvårdande beteenden stimulerar också trygghetssystemet. Trygghetssystemet har en viktig reparativ funktion för vår kropp. När kroppen varken utsätts för hot, fara eller behöver sträva efter att nå olika målsättningar kan den återhämta sig på riktigt. S. 72-78